Besk medicin - Weström, Lena;Eriksson, Carina
11,99 €
inkl. MwSt.

Versandfertig in 1-2 Wochen
payback
6 °P sammeln
  • Broschiertes Buch

1986 Det som många fruktat har hänt. Ett kärnkraftverk i Sovjetunionen havererar och sprider sitt avfall över världen. Hemma i Sverige sker ett illdåd, vår statsminister blir brutalt mördad på öppen gata. Vart skall detta sluta? Men konstigt nog fortsätter allt som vanligt. Solen skiner från en klar himmel och badvattnet runt ön är fortfarande lika blått och klart som förr. Vallmoblommorna lyser alltjämt lika röda på åkerfälten trots allt elände. Ja allt ser fortfarande ut som en idyll på vår ljuva ö Gotland. Men när en kvinna hittas död i ett badkar på Gråbo seniorboende, rubbas lugnet. Det…mehr

Andere Kunden interessierten sich auch für
Produktbeschreibung
1986 Det som många fruktat har hänt. Ett kärnkraftverk i Sovjetunionen havererar och sprider sitt avfall över världen. Hemma i Sverige sker ett illdåd, vår statsminister blir brutalt mördad på öppen gata. Vart skall detta sluta? Men konstigt nog fortsätter allt som vanligt. Solen skiner från en klar himmel och badvattnet runt ön är fortfarande lika blått och klart som förr. Vallmoblommorna lyser alltjämt lika röda på åkerfälten trots allt elände. Ja allt ser fortfarande ut som en idyll på vår ljuva ö Gotland. Men när en kvinna hittas död i ett badkar på Gråbo seniorboende, rubbas lugnet. Det tisslas och tasslas bland seniorerna medan någon med ont uppsåt smyger omkring i korridorerna nattetid. För väninnorna Betty och Ester, som sett fram emot att få njuta av en lugn tillvaro i varandras sällskap på äldre dagar, blir starten allt annat än fridfull. En gammal bekant dyker upp och det förflutna väcks åter till liv, på gott och ont.
Hinweis: Dieser Artikel kann nur an eine deutsche Lieferadresse ausgeliefert werden.
Autorenporträt
Jag heter Lena HagvallWeström och är född 1962 i Visby. Mina uppväxtår tillbringade jag i det lilla brukssamhället Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte förneka att ungdomsgängen, lärare, butiksbiträdet, bönderna och alla andra spännande individer i vårt lilla samhälle fick mig till att börja väva historier. Det började förmodligen redan där. Vart efter åren gick och jag fick mer kött på benen tryckte historierna på allt mer och till slut gick det inte att hålla tillbaka. Lösryckta trådar skrevs ner för att inte bli mer än ett ark i byrålådan. Vad jag skulle göra med dem, det visste jag inte. Men en dag grep ödet in. Jag bröt foten. Eländes elände, men faktum var att det var det bästa som kunde hända. Ingen telefonförbindelse, ingen teve, inget internet och som grädde på moset satt jag i en husvagn på en camping som precis öppnat för säsongen. Jag var alltså helt ensam, förutom ägaren som tittade till stället kanske en gång om dagen och mina två hundar. Då började karaktären Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. Där på campingen föddes alltså min första roman Brudkronan. Det bästa med allt är att jag lyckades fånga upp min syster Carina Eriksson och idag är vi oskiljaktiga. Historierna flödar och jag har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla berättelser under vår livstid. Hon är inte bara min syster utan även en själsfrände. Jag hade så innerligt önskat att få dela allt med henne men tyvärr så tryter hennes ork på grund av en tidigare skada. Men hennes fantasi finns i behåll och den tar jag gärna del av. Så därför vill jag envist få kalla henne medförfattare.