Brudkronan (eBook, ePUB) - Weström, Lena; Eriksson, Carina
4,99 €
inkl. MwSt.
Sofort per Download lieferbar
  • Format: ePub

Kärleken är underbar för den som får och kan få ge. När man är den som ger, men inget får finner man en sorg som lätt kan omvandlas till ilska och hat. Dess namn är svartsjukan. En man och två kvinnor och jag tror, att jag inte behöver säga så mycket mer. Barlingbo 1948 Allt var så overkligt, tänkte Karin när hon stod framför den stora spegeln och såg på sig själv. Var det hon som stod där med rodnande kinder? Ja det var visst det. Tänk att han verkligen hade friat och det till henne? Hon smekte med handen över det skira tyget på brudklänningen som hennes mot en gång hade stått brud i. Nu…mehr

Andere Kunden interessierten sich auch für
Produktbeschreibung
Kärleken är underbar för den som får och kan få ge. När man är den som ger, men inget får finner man en sorg som lätt kan omvandlas till ilska och hat. Dess namn är svartsjukan. En man och två kvinnor och jag tror, att jag inte behöver säga så mycket mer. Barlingbo 1948 Allt var så overkligt, tänkte Karin när hon stod framför den stora spegeln och såg på sig själv. Var det hon som stod där med rodnande kinder? Ja det var visst det. Tänk att han verkligen hade friat och det till henne? Hon smekte med handen över det skira tyget på brudklänningen som hennes mot en gång hade stått brud i. Nu skulle det bli hennes tur. ... Skulle inte hon få honom, då skulle inte heller Karin få det, tänkte Britt med hatet riktat mot sin barndomskamrat. Snart skulle allt vara över, för hennes plan var genial. Snart skulle Karin försvinna i eld och rök och endast en askhög skulle vittna om att hon en gång hade försökt att stjäla hennes stora kärlek.

Dieser Download kann aus rechtlichen Gründen nur mit Rechnungsadresse in I, SK, B, D, GR, M, IRL, FIN, NL, E, SLO, F, CY, L, EW, P, A ausgeliefert werden.

Autorenporträt
Jag heter Lena HagvallWeström och är född 1962 i Visby. Mina uppväxtår tillbringade jag i det lilla brukssamhället Roma med sockerbruk och klosterruin. Kan inte förneka att ungdomsgängen, lärare, butiksbiträdet, bönderna och alla andra spännande individer i vårt lilla samhälle fick mig till att börja väva historier. Det började förmodligen redan där. Vart efter åren gick och jag fick mer kött på benen tryckte historierna på allt mer och till slut gick det inte att hålla tillbaka. Lösryckta trådar skrevs ner för att inte bli mer än ett ark i byrålådan. Vad jag skulle göra med dem, det visste jag inte. Men en dag grep ödet in. Jag bröt foten. Eländes elände, men faktum var att det var det bästa som kunde hända. Ingen telefonförbindelse, ingen teve, inget internet och som grädde på moset satt jag i en husvagn på en camping som precis öppnat för säsongen. Jag var alltså helt ensam, förutom ägaren som tittade till stället kanske en gång om dagen och mina två hundar. Då började karaktären Nora prata med mig. Ord blev till sidor som blev till kapitel. Där på campingen föddes alltså min första roman Brudkronan. Det bästa med allt är att jag lyckades fånga upp min syster Carina Eriksson och idag är vi oskiljaktiga. Historierna flödar och jag har inte en aning om hur vi ska lyckas hinna skriva alla berättelser under vår livstid. Hon är inte bara min syster utan även en själsfrände. Jag hade så innerligt önskat att få dela allt med henne men tyvärr så tryter hennes ork på grund av en tidigare skada. Men hennes fantasi finns i behåll och den tar jag gärna del av. Så därför vill jag envist få kalla henne medförfattare.